måndag 17 juli 2017

Tomt och väldigt sorgligt

Ja, så känns det här på Erikslund just nu.
I fredags fattade vi det svåra beslutet att låta vår fina katt Tarzan få somna in.
Han blev 17 år och den sista tiden har han inte mått så bra.
Han var helt döv och hade lite krångel med magen, 
han hostade och hade nog värk i lederna också.
Han ville bara gå ut om vi var med honom och han sov väldigt mycket.
Det enda rätta var att få låta honom somna in och slippa ha ont mer,
 men så tomt det är.....


För oss var han en mycket kär och speciell katt som altid var snäll och aldrig ville något ont.
Jag har nog aldrig träffat en snällare katt faktiskt.
Ibland tror jag faktiskt att han själv trodde att han var en hund.
Så trofast och tillgiven, han viftade på svansen när vi kom hem från jobbet och han ville alltid ligga i soffan mellan oss när vi såg på tv.


Ja, nog blir det tomt, men nu blir det ingen mer katt i alla fall på ett tag.
Nu ska vi först minnas Tarzan och alla fina stunder vi hade med honom.

Kramar / Ann

9 kommentarer:

  1. Tänk att ni fick 17 år tillsammans! Nu har ni fina minnen som tröstar. För alltid när ett älskat djur försvinner så gör det så ont i hjärtat. Han har det bra nu.

    Kramar till er.
    Eva-Mari

    SvaraRadera
  2. Så sorgligt men ett värdigt slut för en trogen familjemedlem. Sorgen efter ett husdjur får ta den tid det tar, tids nog brukar det kännas i hjärtat om man vill öppna sitt hem för en ny liten krabat.
    Skorpan - matte till 3 päsklingar

    SvaraRadera
  3. Men åh så sorgligt! 17 fina år fick ni tillsammans, jag vet hur mycket glädje man har av sin katt! Och hur jobbigt det är att ta det där beslutet, som måste tas... Man får försöka minnas de fina dagarna. Tänka att sorgen nu, är en del av glädjen då... ♥

    Kram Gunilla

    SvaraRadera
  4. Åh, så svårt sånt här är! Våra husdjur blir ju kära familjemedlemmar och vilken saknad när de inte längre finns med oss! Så svårt att fatta ett sådant beslut, även om det är nödvändigt! Jag kan bara beklaga sorgen och vet att ni kommer att minnas honom och allt fint ni hade tillsammans!
    Kram
    Lisa

    SvaraRadera
  5. En katt är också en familjemedlem och det är sorgesamt att behöva ta farväl. Men ni fick många många fina år tillsammans att minnas med glädje.
    Kram Eva

    SvaraRadera
  6. Angående Ateljé Y... vi var nio personer! Kommer gärna förbi en annan gång... själv!

    Kramar igen från Eva-Mari

    SvaraRadera
  7. Åh så sorgligt !...och som du kanske vet har vi ju en svart/vit katt också, som är hela 18 år. Han hör inget heller och jag tror han har diabetes för han dricker vatten hela tiden...men han har aptit och jamar inte, så ont tror vi inte han har...men vad ska man göra ? ingen i fam. vill att vi tar bort honom och han tycks ju trivas så vi får se hur länge han mår bra (som vi tror)...vi får se hur det blir ;)...vi har ju tagit bort två siames katter också, p.g.a att en fick en tumör på nosen och den andra hade problem med munnen och gick och bajsade på golvet !!...det går inte att ha kvar katter i sånt tillstånd, då är det bättre att de får somna in...hur sorgligt det än är. Men hur har du det annars på din semester då ??...inget vidare väder här hos oss, jag har gett upp förhoppningen om fint väder och värme !...nu ser jag framemot resan till Kreta 20 aug.....ha det bra !!
    Kram bia

    SvaraRadera
  8. Nej åååå vad sorgligt! Förstår att det känns tomt! Han har ju funnits vid er i så många år!
    När jag var lite hade vi katter och hade två även efter att jag flyttade hemifrån.
    Men ingen blev så gammal som 17 år! Det är verkligen en hög ålder för en kisse!

    När vi tog beslutet att låta vår hund somna in hade hon en massa krämpor. Men ändå hade jag önskat att hon själv hade somnat in! Det är ett sånt stort och oerhört tungt beslut att bestämma när ens familjemedlems dagar är slut. Samtidigt vill man ju inte att de små liven ska lida heller!
    Tarzan fick säkert ett bra liv hos er! Och han har det bra nu också!
    Stor kram / Maria

    SvaraRadera
  9. Så himla sorgligt...förstår din saknad och tomheten som blir...min dam börjar bli till åren också. Fina bilder du visar och han har det nog gott i katthimlen nu.
    Varm kram från Titti

    SvaraRadera