måndag 17 oktober 2016

Familjemiddag

Mina barn är inne i en period av resor, resor och resor den här hösten
 och är mer borta än hemma mest hela tiden.
Min son har först varit i Paris och hälsat på flickvännen
 som är där till jul för att träna på sin franska.
Efter Parisbesöket åkte han till Kalifornien i en månad 
och bilade runt med en barndomskompis.
San Fransisco, Las Vegas och Los Angeles har de bland annat varit till.

Min dotter som ganska nyss kom hem efter tre veckor i Kroatien åker imorgon till Bali.
Sen vidare till Vietnam, Kambodja och Thailand. 
Hon ska backpacka med en kompis och har
 inget hemresedatum bokat än så jag håller tummar och tår att hon är hemma till jul.

Igår fick vi i alla fall till en familjemiddag tillsammans allihop.
Det kändes bra och skönt att hinna prata i lugn och ro innan de ger sig iväg igen.


Nog är man lite orolig men på samma gång glad och stolt
 över att de faktiskt vill och kan se världen.
Världen har blivit liten säger man ju 
och det stämmer ju faktiskt när alla reser kors och tvärs hela tiden.


Jag gillar ju hösten så jag stannar gärna hemma och tänder ljus och eldar i kakelugnen...


...men det är kul att följa barnen på håll när de utforskar världen.
Sen blir man jättelycklig när de kommer hem till Sverige igen.
Lite oro och sen lycka på det!
Dubbla känslor måste jag nog kalla det...

Ha en fin dag!

Kramar / Ann

19 kommentarer:

  1. Härligt när man kan få till en familjemiddag och hinna rå om sina kära en stund innan de åter kastar sig ut i vida världen. Nog är världen mindre och just nu så befinner sig Viktor, ett av barnbarnen, i Australien under ett år och hans syster Sofie är också på väg dit, men bara under sex veckor. Det är så tomt, speciellt idag när Viktor fyller 22, inget kalas utom i mormorhjärtat... Så nu för tiden är det inte barnen som är backpackers för min del utan nästa generation. Vad tar tiden vägen?

    Glad och mysig höstdag önskar jag dig!
    Kramar från Eva-Mari

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt med reslust och tänk om våra fina ungdomar inte vill se och göra någonting, det hade varit mycket värre! Kalas i mormorshjärtat får väl gå det med. ;-)
      Nu hoppas jag snart att jag får en måndag utan något alls inplanerat så jag kan bjuda hit dig igen. Det blir skoj när det väl blir av!
      Ha det gott!
      Kram, Ann

      Radera
  2. oj, vad de far världen runt! Ja, det är blandade känslor förstår jag, jag skulle vara jätteorolig... men så är jag ju en sån som oroar mig fast jag vet att det inte hjälper... nåväl, man växer väl in i det, min äldsta fyller ju 18 om ett halvår, så det dröjer ju inte länge förrän hon far iväg hon med ut i vida världen...
    Så himla mysigt det ser ut vid dig, kan tro ni hade det mysigt tillsammans!

    Kram Gunilla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite oroligt men kul att de vill ge sig iväg och se världen!
      Kram, Ann

      Radera
  3. Vad mysigt och fint ni fick innan de drar vidare. sånt är ju livet idag och det kan man vara glad för. Det var inte många som reste när jag var i den åldern och tänk så mycket de får se och lära. Lära för livet kan man säga. det är klart att det gör en lite orolig ibland även om världen är liten så händer det mycket också där ute som inte alltid är så trevligt.
    Ha nu en skön och bra vecka
    Kram Meta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, vi har en orolig värld med mycket elände. Men när man är ung tänker man ju inte så och det är väl tur kanske...
      Ha det fint du också!
      Kram, Ann

      Radera
  4. Så mysigt med samling och middag innan äventyren börjar. Resande är en bra skola och innan man lyfter behöver man känna sig tillräckligt trygg för att våga, och det har ni gett dom. Önskar nästan jag vore tjugo igen.
    Ha det så gott och go färd med många upplevelser önska rjag barnen
    /Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så sant! Tur ändå att man lyckats uppfostra barnen till fina, trygga människor. Stolt som en tupp över dem!
      Kram, Ann

      Radera
  5. Det är roligt att barnen ger sig ut i världen, det är lätt idag och det är lätt att håla kontakten med dem med internet. Men visst är man orolig. Och jag är lika orolig fortfarande när de ger sig iväg på långresor med sina familjer. Kul att ni hann få till en familjemiddag innan de ger sig iväg.
    Ha det fint!
    Kram Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack och lov för internet och messenger! Lätt att hålla koll på de små älsklingarna var de än är!
      Kram, Ann

      Radera
  6. Halloj!
    Men åh vad roligt för dina barn att ge sig ut så och se världen, kan förstå
    din oro samtidigt. Tur är väl att man kan höras via telefon osv. Vilka ljuvliga
    stämningsfulla bilder du bjuder på, mysigt att samla familjen innan dom reser.
    Ha d gott Kram Arja

    SvaraRadera
  7. Halloj!
    Men åh vad roligt för dina barn att ge sig ut så och se världen, kan förstå
    din oro samtidigt. Tur är väl att man kan höras via telefon osv. Vilka ljuvliga
    stämningsfulla bilder du bjuder på, mysigt att samla familjen innan dom reser.
    Ha d gott Kram Arja

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dubbla känslor minsann! Men mest stolt över dem är jag faktiskt, det ska nog gå bra!
      Kram, Ann

      Radera
  8. Så mysigt det ser ut ;)...verkar som vi är i samma sits du och jag, hihi...min dotter har ju ganska nyligen varit i Mexiko och Kuba...nu är dom några st. som skall åka till Argentina i januari och vara borta 1-2 mån. visst blir man lite orolig, men "barnen" börjar ju bli vuxna så man kan inte göra mycket, bara önska lycka till och hoppas dom får uppleva mycket skoj på resorna ;))...ha det gott min vän !
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så spännande med Sydamerika! Visst är det spännande att följa barnen på allt skoj, även om man får hålla sig hemma. Tur att det finns internet!
      Kram, Ann

      Radera
  9. Men så kul! Ja visst är man orolig hela tiden...TÄNK att kunna sticka iväg nu och vara borta till april :) Nä det är bara att kämpa på i höstrusket, räkningshögen och snart skrapa bilrutor...
    Kram till dig denna regniga fredag!
    Titti

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kram tillbaka till dig fina Titti!
      Ann

      Radera
  10. Jag förstår precis din känsla! Jag har också barn som gillar att resa och det är roligt att de gör det men oj så oroligt i mammahjärtat. Men tack och lov finns det nuförtiden bra möjligheter att hålla kontakt via internet.
    Jag hade ena dottern i Kina flera månader där hon praktiserade på ett barnhem, sen blev det Spanien i ett halvt år.
    Min andra dotter åkte helt själv i Asien i flera månader. Dessutom har barnen åkt iväg på semestrar utomlands. Inte charterresor utan där de ska fixa boende själv. Backpackers har de också varit och rest runt i olika länder.
    Tufft för mig som är en riktig hönsmamma! Men det viktiga är att de gör det de tycker är roligt och helt klart lär de sig massor på såna resor!
    Själv skulle jag aldrig klara såna resor! Jag vill veta vart jag ska, veta vart jag ska bo och så. En resa mot okänt mål med en ryggsäck, nej det är inget för mig!
    Men en resa till ett hotell med sol och härligt bad vore inte fel.:)

    Middagsbordet såg jättefint ut! Kristallkronan är verkligen magisk! Såå fin!
    Ha en toppenbra helg!
    Kram / Maria

    SvaraRadera
  11. Resa kan man ju verkligen göra på olika sätt och jag tror nog att man blir mer bekväm med åldern, och det med all rätt, eller hur?
    Jag skulle inte heller vilja backpacka nu, bekvämt ska det vara!
    Kram, Ann

    SvaraRadera