onsdag 22 juli 2015

Lôka-gården i Alfta


I måndags började vi åka lite sakta upp till stugan i Lappland.
Vi tog det lugnt och stannade mycket på både turistställen och loppisar.

I Alfta stannade vi på Lôka-gården som är en gammal Hälsingegård 
som också är öppen så man kan få komma in.
Vi fick en bra guidning och fick se mycket och även lära oss lite nytt.
Extra intressant eftersom vi också bor i ett hus byggt vid samma tid som Lôka är,
alltså på 1700-talet, men gården är flyttad till sin nuvarande plats år 1840.

Här i köket vistades man för det mesta.
Vilken kaffepanna, undrar hur många koppar som går i den?
På bordet till vänster kan bordsskivan fällas upp och det blir då 
ett ryggstöd på en stol med förvaring i sitsen.
 Så fiffiga lösningar redan då!



Kärlhyllan är så fin med trätallrikar och stånka.



Tjusig vagga som ursprungligen fanns i prästgården och sen hamnade här.
 


 På väg in i salen som har fina väggmålningar.
Här inne hölls husförhör för de närmsta torpen och gårdarna.



Fantastiskt att färgen håller än fast det är ca 170 år sedan den målades på väggen.
Idag målar vi ju om vart 20:e år ungefär...
 


Vantarna är stickade i tagel, varmt och skönt?



Gården från utsidan.



Det var ett kul besök med mycket historia som jag gillar.
 Jag blir så fascinerad över hur folk levde och hade det.
 Vilket slit för att överleva och ändå knogade man på och hade sina glädjeämnen och problem
 precis som vi har i vår tid. 
Allt fick ta sin tid och bara det fanns mat så överlevde man på något sätt.
Något att reflektera över för oss stressade nutids-människor kanske?

Här i vår lilla stuga finns inte så mycket att göra förutom att tänka, läsa och vila 
så det ska jag göra nu i några dagar.

Ha det gott!
Kramar, Ann

19 kommentarer:

  1. Gillar också historia och gå och titta i gamla gårdar ;))....synd att vi bor så långt ifrån varandra för jag har en zinkbalja i min loppis (lite rostig men ändå)...men det kan du säkert hitta på många loppisar ;))....idag är det halvmulet hos oss, så jag har städat undervåningen här på torpet...temperaturen når inte ända upp till 20 strecket....och kyligare ska det bli...vad är det här för sommar egentligen...ingen alls !!!...den kommer att gå till historien, hihi...
    Kram bia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Zinkbalja har jag, jag tänkte på anden! Det är rogivande med lite vattenblänk i trädgården och med en and dessutom så blir det ju ännu finare. Kanske kan hitta en gammal badanka! Ha ha!
      Hade varit kul att besöka din loppis ändå!
      Kram, Ann

      Radera
  2. Gillar också historia och gå och titta i gamla gårdar ;))....synd att vi bor så långt ifrån varandra för jag har en zinkbalja i min loppis (lite rostig men ändå)...men det kan du säkert hitta på många loppisar ;))....idag är det halvmulet hos oss, så jag har städat undervåningen här på torpet...temperaturen når inte ända upp till 20 strecket....och kyligare ska det bli...vad är det här för sommar egentligen...ingen alls !!!...den kommer att gå till historien, hihi...
    Kram bia

    SvaraRadera
  3. Älskar att gå i gamla gårdar, känna atmosfären och se de olika materialens nötta yta. Tänka vem som bott där och vad de gjorde. Hur såg deras liv ut och vem var dom? Fin onsdag till dig! /Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det spännande med historia och hur det var förr. Det är kul när bondesamhället är bevarat. Det är ju oftast kungligheter och lite "finare" folk som finns i historieböckerna. Det är också därför som Hälsingegårdarna blivit bevarade som Världsarvsgårdar.
      Kramar, Ann

      Radera
  4. VIlket fint ställe! Jag är också så fascinerad av gamla hus och museum, där man får se hur folk levde och hade det, det sätter igång fantasin!

    Kram Gunilla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland önskar jag att vi kunde resa i tiden så att vi fick uppleva dåtiden på riktigt....
      Kram, Ann

      Radera
  5. Man riktigt känner historiens vingslag, intressant och lärorikt och som du säger, ger lite distans till vår välfärd.
    Ha det nu så vilsamt och skönt... ni har väl knottmedel med?

    Kramar från Eva-Mari som också hoppas på en träff framöver:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Knotten och de ännu mindre brännmyggen är hemsk här uppe! Man får hålla sig inne tyvärr. Idag regnar det så det är en riktig stugsittardag.
      Kramar, Ann

      Radera
  6. Ja det är en lisa för själ och sinne att besöka de där riktigt gamla gårdarna.Dina bilder är så fina och säger så mycket. Har varit där min släkt kommer från Hälsingland så det blev ganska många besök både här och där på den tiden vi åkte dit.Den stora kaffepannan tror jag är en så kallad "Åkokspanna" Man hällde sumpen från lilla pannan där och kokade av det en gång till allt för att spara.
    Ha det så gott i din stuga och vila så du blir riktigt bra till hösten
    Kram Meta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så fint i Hälsingland och det är kul att så mycket finns kvar och är så välbevarat. Det är så mycket slit och släng med alla prylar nu och det är ju synd. Tur det finns lite loppisar, så inte det slängs alltför mycket.
      Kram, Ann

      Radera
  7. Jag bara älskar att besöka gamla gårdar, dess historia och arv...jättefin gård du har besökt och väldigt välbevarad också!
    Vaggen är ju helt underbar...
    Varm sommarkram till dig,
    Titti

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vaggan var så fin, nästan lite för tjusig för att passa in på bondgården. Den var en gåva från prästen och stod i köket så husmor kunde vakta barn och eld på samma gång.
      Kram, Ann

      Radera
  8. Roligt och göra lite stopp efter vägen
    och titta på saker, det var en fin gård ni
    besökte. Den vaggan syns att det var en
    extra fin.
    Ha det gott i Lappland
    Kramar/AM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi brukar vara lite dåliga på att ta oss tid att stanna när vi åker till stugan. Det tar ju en hel dag ändå utan att stanna mer än nödvändigt. Nu tog vi två dagar på oss och hann se lite av varje efter vägen. Trevligt!
      Kram, Ann

      Radera
  9. Vilken fint bevarad gård. Det där med att de inte var stressade förr håller jag nog inte med om. De flesta var ju bönder eller torpare och beroende av vädret och vad marken gav. Säkert oerhört stressande om det blev torka eller om skörden regnade bort eller frös. Stressande att slå hö, säd och lin för hand så fort som möjligt medan vädret var bra osv. Nej, jag tror det fanns mycket stress fast över andra saker än nu.
    Kram Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det håller jag med om, en annan slags stress än nu. Stressen över att inte få mat för dagen var förstås enorm, men den sorts stress som vi kan känna idag för att fylla våra liv med prylar, upplevelser, resor osv hade de nog inte förr. Fanns det mat för dagen och förstås i förråden inför vintern så var det nog inte så mycket stress, kanske mer oro för sjukdomar, missväxt eller olycksfall i det tunga arbetet.
      Kram, Ann

      Radera
  10. Jag bor ju i huset brevid, eller bodde. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så fint ställe! Trevlig miljö och intressant historia!
      Ann

      Radera